malinkraft.blogg.se

Idag fyller vår lilla kråka ett helt år. Tiden går så ruskigt fort och nu händer det nya saker varje dag! Vi har firat födelsedagen under helgen, med tårta och en massa kakor. Finfrämmat och mycket presenter gjorde Signe glad och till slut rysligt trött :)

 

För att göra en liten lista på vad vi nu lärt oss under det här året så kan vi ju börja med djuren, de är roliga!

Signe kan låta som katten (aooow), hunden (off!), kossan (muuuuuu!), hönan (bapp) och lejonet (raaaoooor) (fast hon börjar glömma lejonet litegrann hehe). Hon vet dessutom hur bilen låter (brum brum). Hon säger Tack, eller Tatt men det betyder tack. Hon säger också Ha, vilket betyder Hej på Signespråk. Lampa heter Däng, vilket kommer utav ljudet som blir när man knäpper med fingrarna på lampor av den typ vi har över köksbordet. Hon har dessutom lärt sig nu att härma ett trött "Oj oj oj" vilket man med fördel säger samtidigt som man gungar lite på huvudet. Då gungar hon fram och tillbaka och säger "Ao ao ao". Dessutom vinkar hon, klappar händer, gör slängkyssar och flirtar. Så vi har väl kommit en ganska bra bit på vägen skulle jag tycka.

 

Hon går inte än, själv. Men om hon håller någon i handen så går det bra, likaså med gåvagnen som hjälp eller om hon kan hålla i stolar eller andra prylar utmed vägen. Det går bra att krypa fram tycker hon, och det gör hon med bravur!

 

Tänderna börjar komma nu. Lagom till hon var tio månader kom de två första i nederkäken, och nu nån vecka innan ettårsdagen kom den ena framtanden. Den andra framtanden plus de två mindre framtänderna där uppe är på gång nu, och tre tänder som kommer samtidigt resulterar i lite gnäll ibland såklart.

 

Det där gnället är ganska bra att plocka fram kvällstid tycker Signe, det är då mammigheten ploppar upp också. Den har vi inte praktiserat så länge dock, och det vore väl fint om det inte blev en extremt lång fas heller då det är Anders som är mest ansvarig för läggningarna.

 

Angående läggningarna då ja, vi hade såna ruskiga problem för ett tag sen. Kvällarna blev senare och senare, på tok för sena för Signe men nästan mer påtagligt sena för mamma och pappa. Halv tolv är verkligen inte vår tid att lägga oss, snarare typ halv tio hehe. Nu går läggningarna bättre och hon brukar somna vid halv åtta-åtta. Hon vaknar oftast en gång per natt och hamnar i vår säng.

 

Det är tröttsamt ibland, och vissa gång rent farligt för nerverna, men det har ju såklart varit världens bästa år trots allt sånt. För hur man än vänder och vrider på det så har man alltid räva bak vi ju världens bästa onge hos oss, och det är måååånga år kvar :)